Hej

Egentligen skulle rubriken vara mer beskrivande om jag skrev hej och välkommen till mitt i vintern!!
Vilken morgon.
Vi åkte till skjutbanan för ibland vill man ju ha omväxling. Dessutom vid 9/10-tiden när vi går i Klockarberget möter vi *ALLTID* två tanter med två hundar av den surare typen & jag vet inte, men på något sätt verkar de inte gilla vårt pigga ekipage med en Alvin som så gärna vill hälsa på dem. De har väl ingen rätt att se sura ut? De har inte patent på tiden och inte på stigarna...Icke sa nicke, har jag det då ? . Sist vi passerade dem sa jag högt att tyvärr Alvin är det inte alla som blir lika glad att se oss. Därmed basta...jo ibland kan jag också vara en riktig surpuppa om det är befogat

Här fick vi vara helt ifred kan jag lova & jag förstår varför...jag kommer till det.
Det var så otroligt mycket snö & det enda mitt öga kunde skåda var spår efter rådjur och skotrar, alltså inga människor eller andra hundar.

Men vi gick omkring där 1 timme & det var riktigt skönt.

JO, alltså vägen till skjutbanan...

Skulle omöjligt gått att mötas på, den var lite spårig, o den kändes lååååång. Jag bad en bön till gud att snälla om du låter mig komma hem, tillbaka så jag hinner till jobbet o allt i tid ska jag inte åka hit förrän det är mer vår.....& aldrig mer tänka illa om tanterna i Klockarberget med hundarna de skyddar så väl .

*O GUD HÖRDE*!!! Vi kom hem, o jag hann tillomed til Kvisslefärg, ska strax visa det.
Väl nere på Skedlovägen så känner jag igen en och annan stavgångare + hundägare & börjar så sakteliga förstå att kanske vägen är ett bra alternativ denna snörika vinter.

Ni ser ju bilden på vägen, en bit längre fram stod det: Se upp för lekande barn...vilka barn tänkte jag? JO...det bor människor här efter den här vägen Jag skulle få lappsjuka då, det kan jag lova dig.

Så, nu ska jag aldrig mer tänka illa om tanter

Kicki!